Om att cykla sig ur sin bekvämlighetszon och från sin omgivnings förväntningar

Det är i början på Juli. En amerikansk familj ska hyra lägenheten i tre dagar. De ska checka in sent. Jag har bestämt mig för att sova hos syrran och sedan ta tåget och vikcykeln mot Siljan dagen efter. Hålla mig borta tills de har åkt.

Vid tiotiden på kvällen har hyresgästerna installerat sig. Då slår mig tanken: varför inte börja cykla i kurs mot Rättvik redan inatt?

Det är nära tropisk väderlek och det är bara att mala ner ett par töntiga motståndstankar i förnuftets tecken, innan jag bestämmer mig för att packa ihop och ta sista pendeltåget mot Bålsta.

Bålsta ligger några mil från stan och är en mer inbjudande utgångspunkt än city.

När jag senare berättat att jag från Bålsta alena nattcyklat i tre-fyra timmar, slått upp mitt tält på en okänd plats i en avlägsen skogsdunge, där jag spenderat resten av natten och fortsatt cykla dagen efter, tycker de flesta av mina bekanta att det låter som nåt lite galet och i allra högsta grad – onormalt.

Och jag tyckte väl också att det var lite galet, ända tills jag verkligen gjorde slag i saken och kan nu, med facit i hand, avslöja att den där nattliga strapatsen innehöll sommarens lyckligaste cykeltimmar.

Att bryta sitt inrutade mönster, cykla sig ur sin bekvämlighetszon och från sin omgivnings förväntningar, kan väcka upp den mest zombiefierade vanemänniskan från sin djupsömn. Det är min övertygelse.

Hörde en sommarpratare som åkt skateboard från Sthlm till Göteborg. Det är en extrem. Den gradens extrem behöver inte jag. Kanske andra. För mig räckte nattcykling en ljum julinatt för att syftet skulle uppnås. Sinnena vaknar ur sin dvala. Man känner dofter. Tänker inte på vad man gjorde igår eller vad man ska göra imorgon. Tiden står still.

För en bekväm fyrtiotalist kan kanske något så enkelt som att en enda gång välja tåget, mot stad eller land, istället för bilen räcka för att skaka om.

För en utpumpad småbarnsförälder där varje rutin blivit religon: natta, vakna, mata, torka, jobba, skjutsa, handla… kanske något mer radikalt behövs för att bända upp åldrandets avtrubbningsprocessande klösande klor.

Tänk dig att en enda gång få se den välkammade Hans Johansson (för han finns i allas våra liv), tvåsmåbarnsfar, rutinernas och vanemönstrets största offer, komma fyllecyklandes klockan halv två på natten på en hoj ingen vet var han fått tag i, vrålandes Bon Jovi-ballader i så höga och frimodiga högvolymstonarter att han väcker halva sitt barnfamiljsbebodda kvarter. Grannar som aldrig sett honom göra en fluga förnär ställer sig förvånade, gnuggandes i ögonen och spanandes genom fönstren med sina mobiler i högsta hugg för att få sig ett fotobevis att sprida av det märkliga som försigår. Till sist har Hans, vilse i rusets dimma, avslutat utekvällen med att ställa sig och stökgarva så mycket att han ramlat omkull på konsums parkeringsplats.

Det kanske inte hade varit vackert.

Men just för Hans Johansson, nyttigare och mer välgörande än alla, under ett decenium, publicerade hälsokurer tillsammans.

/DS

 

2 svar på ”Om att cykla sig ur sin bekvämlighetszon och från sin omgivnings förväntningar”

  1. I used to be just looking for this info for the tuhogh. Immediately after 6 hrs of continuous Googleing, finally I received it as part of your website. I wonder what’s the lack of Bing technique that don’t rank this kind of informative website sites in leading with the list. Usually the best sites are total of garbage.

Lämna ett svar till online propecia prescription Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *