Ni som läst min blogg ett tag är säkert bekanta med den fantastiska ”lådvikcykelmetoden”.
Och jag fortsätter att predika den; för genom ägandet av två cykelytterligheter i båda ändarna, möjliggör detta: vacker, klok och miljösnäll superfunktionalism när den är som bäst.
Speciellt för oss särboende har metoden ett tomrum att fylla då hämta och lämna barn utgör en stor del av vardagen.
Vikcykeln blir till den nödvändiga länk för att kunna cykla hela sträckan men ändå låta lådcykeln stå kvar.
Tidskrävande och kostsamt vore också att hela tiden tvingas till kollektiva alternativ när man till exempel möts upp i stan för hämtning/lämning.
Att vikcykelförse en eller två ledsna och cykellösa, och dessutom med möjligheten att ta en massa packning i lådan, ger förutsättningar till eleganta och humörsupplyftande transporter, även av vuxna.
Kombinationen av dessa briljanta former funktionsvelocipeder utgör således ett mycket lyckligt äktenskap.
/DS
Jag har läst en del negativa kommentarer om bromptons vikcykel och dess kvalitet. Hur har du upplevt hållbarheten hos den cykeln?
Min är fem och ett halvt år. I stort sett är min enda negativa erfarenhet att kedjan slits något fortare än på en vanlig cykel. Pedalerna kunde också vara av bättre kvalité. Men att det är en cykel gjord för att hålla, råder inga tvivel om. Läs http://www.livutanbil.se/?p=4435#disqus_thread
Kom över denna cykeldemonstration på nätet som jag tyckte var riktigt bra och som verkligen visar på cykeln förträfflighet när det kommer till yteffektivitet jämfört med bilen.
http://www.vox.com/xpress/2014/10/9/6952323/bikes-traffic-cars