Critical Mass höll på att bli kärnkraftsdemonstration

Nu har jag också gjort det. Cykelmanifestationsoskulden är tagen. Men jag ska erkänna att jag var nära att vända om när jag kom lådcyklande mot samlingsplatsen på Medborgarplatsen i fredags kväll.

Huvudbudskapet verkade till en början vara ”Nej till kärnkraft”. En sån organisation hade ställt upp sig med oss andra, som i första hand ville cykla för en bättre cykelstad.

En del började med all rätt opponera sig emot att lyfta upp kärnkraftsfrågan, och inte cykelfrågan, högst på agendan denna soliga fredagskväll.

Vi kom överens om att de var välkomna att cykla med – men utan stora atomkraftsflaggor som skulle hamna i fokus.

Efter livliga diskussioner bestämde sig kärnkraftsmotståndarna för att inte cykla med i Critical Mass. De tyckte att det skulle vara att censurera sig själva.

Vid sextiden kom iallafall vi andra iväg som planerat. Ca 40 pers cyklande i klunga.

Det krävdes ett helt bilkörfält för att vi skulle få plats. Irriterade bilister ansamlades fort i kö, bakom oss.

Ett tag var vi inne och cyklade på ett körfält avsett för bussar – men kollektivtrafiken är vår vän och vi kom snabbt överens om att bereda väg och maka på oss.

Vi fortsatte via Slussen, längs med Skeppsbron, förbi Dramaten, mot Sergelstorg och vidare mot Söder igen.

Slagord började eka från de mer erfarna i gänget. En del cyklister ute på stan anslöt sig efter hand då vi ropade ”Cykla inte där, cykla här.”

I rondellen vid plattan var det en bilist som vevade ner rutan och fullkomligt rasande skrek ”Håll er till cykelbanan era idioter!” Problemet var ju att det faktiskt inte fanns nån cykelbana där och även om det funnits hade vi aldrig fått plats. Det var ju liksom det som var vår på poäng och som den arga mannen så tydligt men oavsiktligt klargjorde. Tack till arga mannen.

Ponera att antalet cyklister skulle fördubblas i Stockholm, då skulle cykelinfrastrukturen, under rusningtrafik, inte räcka till på långa vägar. Enligt DN får bara 1% av Stockholms läns cykelbanor godkänt. Efter, i snitt, 118 m stöter man som cyklande på något slags hinder.

Det krävs mer pengar och radikalare åtgärder än det som hittills beslutats.

Det moderata tafikborgarrådet Ulla Hamilton uttryckte i en lokaltidning häromdan, att Stockholmscyklisterna inte kan få breddade cykelbanor eftersom då skulle man behöva riva hus.

För henne och likatänkande skulle denna manifestiation utgöra ett supertydligt exempel på att man MÅSTE bredda stadens cykelbanor om det inte ska bli kaos när cyklismen fortsätter att öka; vilket den kommer att göra.

Att Ulla Hamilton egentligen är tillräckligt begåvad för att inse att det skulle vara busenkelt att bredda stadens cykelbanor med bara en gnutta rättvisare utrymmesfördelningspolitik – är en annan diskussion.

Jag gillar Critical Mass. Känns himla bra att ibland lämna bloggosfären för att möta upp likatänkande IRL. Men det finns behov av att komma överens om ett par gemensamma regler och speciellt att avgränsa vårt ställningstagande. För vi måste bli fler för att det hela ska få nån betydlig effekt.

Förslag:

  • Vi gör bara anspråk på ett körfält sålänge vi inte behöver fler. Det märks klart och tydligt att bredden av ett bilkörfält är ungefär det som kommer behövas när cyklismen ökar.
  • För att få cykla med är det enda du måste hålla med om är större satsningar på cykelinfrastruktur än vi hittills har sett. Med nuvarande förhållningsregler måste man bl.a. ta ställning mot Förbifart Stockholm, vilket jag iofs helt och fullt håller med om men dumt att utesluta människor som vill att man ska satsa både på förbifart- och cykling.

Att sätta upp skyltar, längst bak på våra cyklar, där bilister kan läsa ”Tuta om du tycker vi cyklar för fort” är ett bra exempel på den humor och inställning som kommer att bli mycket mer effektiv och avväpnande, än att ensam cykla ut i ett tomt körfält, för att hindra upp trafiken i rent trots.

Den 31/5 kommer vi att bli fler. Det här kan bli nåt bra.

/DS

 

7 svar på ”Critical Mass höll på att bli kärnkraftsdemonstration”

  1. Underbart! 🙂 Hoppas det görs något liknande i Göteborg. Och jag håller med om att det var bra skyltarna mot kärnkraften inte var med i cyklingen eftersom fokus antagligen hade hamnat fel, som du skriver.

  2. Jag fick ett perspektiv på hur det är att vara i majoritet i trafiken, det var mycket intressant. Min dotter tyckte det var super att cykla med så många andra.

  3. Håller med Erik.

    Så många cyklister skulle faktiskt vara realistiskt om några år då cyklandet ökat ännu mer. Intressant att få en försmak av en sån trafiksituation.

    Bilisterna skulle tvingas anpassa sig.

    Roligt att du hade dottern med dig!

  4. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit detta, men jag tänker ta det en gång till. Så med risk för att bli tjatig: Det går inte att vara för förbifarten och bättre förutsättningar för cykling samtidigt.

    – Förbifarten är tänkt att och kommer leda till mer perifier exploatering. Cykeln är beroende av närhet. Med förbifarten kommer en mindre andel av Stockholm vara praktiskt möjlig att nå med cykel och endast vara tillgänglig för bil.
    – De cykelbanor som byggs i samband med Förbifarten kommer inte att hålla den standard som användes för 50 år sedan. Ännu mindre någon form av modern standard. Detta är svart på vitt i plandokumenten där man uttryckligen skriver att man gjort bedömningen att det inte är möjligt att åstadkomma. Miljarderna går ju åt till biltunneln så några hundra tusen på bra cykelväg går väl inte att ordna får man förmoda. Det inkräktar väl på grabbarnas kaffebudget eller något i den stilen.
    – Den perifiera exploateringen kommer med stor sannolikhet att kopplas dåligt utöver de cykelbanor som anläggs inom ramen för Förbifarten. Eftersom det rör sig om bilberoende otät exploatering en bra bit bortom bekvämt cykelavstånd är det osannolikt att bedömningen blir att det finns potential till cykling och därmed nytta att anlägga cykelbanor. Alltså kommer delar av den tänkta exploateringen sannolikt inte ens vara möjlig att nå på cykel.
    – Projektet är budgeterat till 30 miljarder, och risken är stor att det blir dyrare än så. 50 miljarder är inte osannolikt. Men redan 30 miljarder är vansinnigt mycket pengar. Det bör vara den enskilt största bilsatsningen i Sveriges historia. Dessa miljarder är pengar som inte kan gå till andra projekt såsom kollektivtrafik och cykel. Detta kommer förvärra trängseln överallt i Stockholm och leda till att fler tar bilen.
    – Inducerad efterfrågan ger att fler kommer ta bilen när förbifarten är byggd. Således ökar belastningen på hela Stockholms vägnät. Det betyder också fler bilar överallt och betydligt sämre framkomlighet för alla, inklusive cyklister.

    Att påstå att man är för förbifarten och cykling på samma gång är lika motsägelsefullt som att vara för jämställdhet och lönediskriminering på samma gång. Det går inte.

  5. Johannes. Visst är förbifarten ett vansinnesprojekt. Det sista jag skulle göra är att försvara det.

    Men samtidigt är jag rätt säker på att det finns dom som både vill ha förbifarten och bättre förutsättningar för cykling.

    Plus alla de som kanske inte ens har en åsikt, inte bryr sig eller har tagit ställning.

    Anser att man ska få cykla i CM iallafall. Själv kommer jag cykla med oavsett men tycker man borde avgränsa sig till typ: ”Vill du ha bättre infrastruktur för cyklister? Då är du välkommen att cykla med”

    Och nån skulle säkert argumentera emot dig med att säga: ”det finns ju cykelstäder som samtidigt har dyra feta förbifarter”

    och/eller

    En förbifart skulle ju leda till färre bilar i innerstan etc.

    Ja, jag har hört den typen av argument.

    För dig (och mig) är frågan enkel. Det innebär inte att den är det för alla andra som vill främja cyklandet.

  6. Projekt i andra städer är inte nödvändigtvis jämförbara. Det man får göra är att utgå från det material som tagits fram runt Förbifart Stockholm. Där framgår tydligt att det inte kommer ske någon avlastning av det lokala vägnätet, snarare tvärt om, samt bara möjligen en tillfällig avlastning av essingeleden.

    Vidare så är som jag skrev ovan ett av förbifartens syften att skapa förutsättningar för mer bilcentrisk och inherent cykelovänlig perifier exploatering. Förbifarten är inte en förbifart i egentlig mening. Det handlar om 200 fordon per dygn som kommer använda den som förbifart. Begreppet är konstruerat i marknadsföringssyfte för att skapa illusionen av att den kommer avlasta Stockholms vägnät och därmed skapa opinion. SIKAs beräkningar visar med all tydlighet att så inte kommer ske. Den mesta trafiken kommer vara lokalt genererad och det kommer vara Stockholmare på väg till och från de bilberoende områden som växer upp runt förbifarten som inte går att pendla till på annat sätt än med bil på grund av dess läge och usla kollektivtrafik och cykelinfrastruktur.

    Jag tycker inte att det är ett problem att CM inte attraherar människor som *är för cykling* och tycker att ett av världens mest cykelfientliga projekt, den så kallade förbifarten, ska genomföras. Det är lika naturligt som att jämställdhets-demonstrationer inte lockar människor som *är för jämställdhet* och tycker att kvinnor ska ha lägre lön.

Lämna ett svar till Gbgcyklaren Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *