Baksidan med cykelpendling – finns inga trovärdiga undanflykter när man kommer för sent

Jag borde ha förstått att jag var riktigt sjuk när jag för första gången sedan jag började på kulturskolan 2010 valde kollektivtrafik före cykel i måndags.

Det skulle nån dag senare visa sig vara influensa. Så det är bara att bekänna. Influensa kan (och bör…) hålla mig från cykelsadeln.

När jag i fortsättningen känner mig för dålig för att cykla till jobbet kommer jag ta det som ett tecken på att jag inte ska jobba alls. Det har jag lärt mig nu.

Jag ser mycket hellre att förbifarten ställs in och att pengarna går till utbyggnad av kollektivtrafik istället, men shit vad mycket dålig det-mulnar-på-stämning man slipper om man håller sig borta från SL och cyklar istället.

Cykel är en bättre start på dagen än att mötas av likgiltiga, tomma och morgontrötta blickar och bli ståendes att vänta på nån försenad buss som inte vill dyka upp.

För mig, som jag tidigare nämnt, tar en cykeltur till jobbet ca 10-12 min (3,8 km) och kollektivalternativet dryga 35. Inte konstigt att man är cykelberoende. Man vet precis när man behöver börja cykla för att vara framme i tid och att hamna i något tidsfördröjande motsvarande en trafikstockning, finnes ej.

Största nackdelen med att cykelpendla är att det är svårt att hittta nåt att skylla på då man faktiskt har snoozat för länge och råkar komma lite sent. Åker man tunnelbana är det lättare, dra till med ”signalfel” och inte en käft kommer ifrågasätta. Alla ursäkter rörande sen ankomst med bil behöver vi inte ens gå in på.

Att ljuga om att man fick punka känns inte bra, då måste man olja ner händerna för att framstå som trovärdig. Det gör man inte frivilligt. Sen vet den som cyklar om att punktering är ytterst ovanligt, speciellt om man gjort ett medvetet däckval.

Det är cykelpendlingen som håller mig någorlunda i form. Jag gillar att löpa också, men att bibehålla nån slags stabilitet där är så mycket svårare än att morgon efter morgon välja cykel till jobbet. Sen har det ju visat sig att motionsrutiner som utförs dagligen vid samma tid och i samma mängd kan göra underverk för hälsan.

Det är säkert cyklingen man har att tacka för att man inte redan vid 37 rör sig och ser ut som en gammal halvfet förtidsåldring.

Inte att ta för givet och värt en stunds reflektion och där kom det jag ville ha sagt.

/DS

 

 

2 svar på ”Baksidan med cykelpendling – finns inga trovärdiga undanflykter när man kommer för sent”

  1. Framförallt har jag inte haft punka på 3 år, iaf så länge man har nya däck. Jag tänkte cykla med visdomstandsinfektion och insåg efter kanske 100m att jag borde ta tunnelbanan till tandakuten istället, härligt med vabuari alltid är det nått. 🙂

  2. So true. Som en som ofta kommer för sent har det sedan jag har börjat cykla blivit svårt att komma med någon annan ursäkt än att man helt enkelt är en tidsoptimist extraordinaire.

    🙂

Lämna ett svar till Dmitri Fedortchenko Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *