Börjar dan med magiskt vacker cykeltur genom den östgötska landsbyggden

I skrivande stund sitter jag på ett snabbtåg mot Stockholm med en välförtjänt kopp SJ-kaffe, införskaffat helt utan kostnad med mitt priokort av den åtrådda valören grå, som tillåter fri kaffetillgång, under hela resan.

Har just cyklat en magiskt vacker sträcka genom den frostbeklädda östgötska landsbyggden. Två härliga mil, mellan Vadstena och Mjölby, omgiven av tyst surrande vindkraftverk och öppna vinterlandskap. Klarblå himmel, smala bilfria landsortsvägar, nån minusgrad; tiden står stilla och nuet äro infångat.

Efter 50 minuter är jag framme i Mjölby.

Den östgötska landsbyggden, denna vackra lördagsmorgon. En ynnest att få cykla genom den.

Nästan framme i nordeuropas, om man inte räknar med Bollnäs, fulaste stad – Mjölby.

Det var nästan precis ett årsen jag var i Vadstena sist. Har saknat det mycket. Var rädd för att jag spelat min sista föreställning där, när jag i finalnummret, under sista föreställningen fick spel, sprang runt som en galning och min karaktärs mysbyxor åkte ner så att man kunde se ”springa”. Många gillade det, skrattade och gjorde tummen upp – men bland andra, äldre och mer nakenkonservativa i publiken, blev stämningen dålig och spred sig fort likt en odör från nåt illaluktande som katten släpat in.

Men det är glömt och förlåtet och jag är nu tillbaka i teaterverksamheten i denna lilla charmiga och pittoreska stad. Teatern kommer inte längre drivas av en enskild ledare utan av tio verksamma aktörer av hög kaliber. Kan bli hur bra som helst.

Vadstena Nya Teater kommer den gamla anrika och mycket centralt belägna teaterlokalen att kallas, när vi nu startar om i ny regi. Där kommer vi att bjuda på krogshower, konserter, musikaler och olika typer av föreställningar. Publiken serveras, mellan akterna, en trerätters supé.

Detta betyder att jag kommer få avnjuta den fantastiska cykelsträckan Vadstena-Mjölby, många gånger framöver.

Varför cyklar jag? Vadstena ligger lite off. Men genom att cykla de två milen till stambanan istället för att vänta på nån lokal sällan avgående anslutningsbuss, sparar jag en massa tid – och lite pengar. Med lokala färdmedel inblandade blir det en seg och långdragen resa – ofta upp emot 4,5 timmar. Men med min vikcykel, i kombination med ett snabbtåg, klarar jag sträckan på lite drygt två timmar och fyrtio minuter. Ungefär lika fort som med bil hela vägen Stockholm-Vadstena (utan paus).

Vadstena slott

Känns bra att återigen få använda sig av vikcykelns huvudsyfte, det är så här den ska användas, det är när man viker ihop, kliver ombord och får tillfälle att göra långnäsa åt cykelfientligt inställda SJ, som min Brompton är i sitt esse.

/DS

 

10 svar på ”Börjar dan med magiskt vacker cykeltur genom den östgötska landsbyggden”

  1. Word. Jag kör lite mer hard core och leker lite med elden (?). Cyklar hänsynsfullt (alltid) och långsamt (alltid) fram till tåget (Gbg oftast) och viker ihop cykeln framför näsan på personalen. Inget fordral. Inga kommentarer hittills, på ca 15 resor. Fast SJ kanske tillåter vikcyklar utan fordral? (Dock vet jag att jag inte får cykla på perrongen, men jag kan inte låta bli för det är så monstersmidigt och ger mig en feeling av att vara lite mer dynamisk..)

  2. Vissa tillfällen har även jag, cyklat ut på perrongen och nästan, in i tåget. Då kom en skrikande sj-tjänsteman som sett att jag tagit in cykeln (utfälld) på tåget. Han blev positivt överraskad när han såg att mig fälla ihop cykeln.

    Mellan Uppsala och Stockholm har jag nog aldrig haft skyddet på. Men på längre resor använder jag det. Vet inte riktigt varför. Har aldrig blivit tillsagd av vare sig SJ eller SL om att jag måste ha skyddet på. Kanske lite bättre med skydd för att minska stöldrisken.

  3. Jag har cyklat rakt in på 748ans buss en gång i Södertälje, i mittutymmet. Man ser hur det tänder till i chaffisens blick och han går med bestämda steg för att döda mig, blir generad när han inte ser cykeln längre, låtsas som det regnar och går tillbaka. Har blivit så bra på att bemöta skäll innan cykeln är helt ihopfälld, att man nästan är arg på förhand. Så mycket för det hållbara samhället….

  4. Min tjej har införskaffat en Montague. Med andra ord en fullstor hopfällbar. Inte som en Brompton när det kommer till portabilitet, men utmärkt för att provocera cykelfintliga tjänstemän inom kollektivt resande.

    Både SJ och SL tillåter ihopfällbart. Roligt att se hur de reagerar mot en ”full size”

  5. Pingback: Kirk

Lämna ett svar till Anders G Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *