Bromptoncykelglädjen som bortblåst

Den har varit seg – min Brompton. Trött liksom. Har tidigare upplevt den som pigg, men inte längre. 

Problemet ligger nästan alltid i att lufttrycket i däcken är för lågt. 

Det har alltid hjälpt att plocka fram storpumpen för att få fart på den – eftersom de små hjulen mår bäst av hårdhet, men inte denna gång. 

Har använt min Montague Boston ganska mycket under vintern, och tanken har slagit mig, att jag helt enkelt vant mig vid fullstora hjul och trots allt känner av skillnaden, att det faktiskt finns en klar fördel med en traditionell cykel gentemot en sextontumsfjant. 

Har svårt att erkänna detta men det är uppenbart att jag mer och mer föredragit den stora. 

Har ju blivit nån slags småhjulsfanboy som försökt att uppmuntra folk att öppna sinnena för små smidiga cyklar, och försökt övertyga människor om att storleken har marginell betydelse. 

Har jag nu ändrat uppfattning?

Nej icke, en Brompton är fortfarande den potentiella livsstilsförändraren jag hela tiden påstått, och det känns bra att ärligt kunna säga det igen.

För jag hittade problemet när jag noga gick igenom cykeln häromdan.

Det var uppenbart att framhjulet inte hade samma ”spinn” som bakhjulet. Och ja, jag är tillräckligt intelligent för att kolla upp att bromsen inte ligger på. 

Gamla stans cykel trodde de först att jag dragit åt muttrarna för hårt – men sen visade det sig att kullagren behövde bytas ut. 

Nu är det fixat och den är lika pigg som förr. 

Fyra och ett halvt år var tydligen livslängden för mina framhjulskullager. 

Nåt att kolla upp om man tycker att sin Brompton inte är sig riktigt lik.

/DS