Cykel på tunnelbanan

Cykel på tunnelbanan

I fredags hade vi vänner på besök till ganska sent in på kvällstimmarna. I lördags tog vi en cykeltur längs Brunnsviken och på eftermiddan hade jag en provfilmning ute i Bagarmossen.

Från Brunnsviken till Bagis är det ca 14-15 km. Vilken dag som helst, utom denna, hade jag med förtjusning cyklat t/r utan en antydan till tveksamhet.

Idag var det annorlunda och jag kände att jag hade en av sträckorna i kroppen – men inte båda.

Det fick bli medhavd cykel på tunnelbanan dit och sen en cykeltur hem i det vackra höstvädret.

Till årsskiftet har Stella Fare (FP) sett till så att man inte längre behöver ha fodral/väska med sig till sin vikcykel på tunnelbanan.

Hon är själv Bromptonit och även när bäckarna är små, så är den minsta lilla förbättring för hårt prövade cyklister – välkommen.

Själv har jag alltid tyckt det varit både onödigt och omotiverat att behöva ta med sig överdragskyddet bara för man ska ta med cykeln på tunnelbanan och därmed alltid lämnat det hemma.

Det ska tilläggas att jag aldrig fått ett ont ord om min nakna vikcykel, av någon SL-tjänsteman och det fick jag inte den här gången heller.

Brompton på tunnelbanan
Min tjej Hanna har dock en gång fått kliva av tunnelbanan med sin Brompton efter att någon puckad ovetande förare ropat ut: ”Vi åker inte förrän hon med cykeln har gått av.”
När Hanna skulle gå fram och prata med honom klev han kvickt in i sin förarhytt, lämnade en förvånad Hanna på plattformen och drog därifrån, den fegisen.
Jag var den förste att ringa upp SLs kundtjänst och klaga. Kvinnan jag pratade med lovade att hon genast skulle gå vidare med saken. Det var uppenbart att föraren felaktigt fått för sig att ALLA cyklar är förbjudna på tunnelbanan.

Det fina med att reglerna lättas upp för hopfällbara cyklar på tuben, nästa år, och att folk inte längre tvingas gömma undan dem, är att fler kommer att se att man faktiskt kan kombinera cykel och tunnelbana i Stockholm.

Detta kommer att sprida sig till de som har behovet av att resa på detta sätt.

I bästa fall kommer även den arga bilföraren som morgon efter morgon kastar ur sig vulgäriteter när han förbannar den dagligen återkommande rusningskön, nås av budskapet:

Det finns ett sätt, även för dig, att bli räddad och att i rusningens tider byta ut den aggression som bultar i kroppen mot fågelkvitter, frisk luft och lite rörelse. Även du kan bli räddad ty de sista skola bli de första; så lyder glädjebudet.

/DS

 

2 svar på ”Cykel på tunnelbanan”

  1. diras:Jag vet inte vilka reportage du sytafr pe5. Man behf6ver i alla fall inte bli misshandlad varje ge5ng man sticker ut ne4san ff6r att bli lite ff6rsiktig.Jag pratade nyss med en Moskvabo som e4r ff6dd i centrala Afrika. Han har bott i Moskva i e5tta e5r och bara blivit misshandlad tve5 ge5nger. Ff6r honom e4r det fullt tillre4ckligt, han e4r mycket ff6rsiktig och skulle helst flytta ne5gon annanstans om familjesituationen tille4t det, se4ger han. Och han se4ger att rasismen me4rks mycket mer nu e4n ff6r e5tta e5r sedan. Han borde veta.Sedan e4r det ju se5klart se5 att de flesta Moskvabor inte hela tiden ge5r runt och pucklar pe5 folk som inte ser ryska ut. Men det re4cker med att det finns ne5gra stycken som har denna fritidssysselse4ttning.Pe5 tal om namnskyltar osv. se5 var det faktiskt en kille med mycket uttalat kaukasiskt utseende som jobbade som se4kerhetskontrollant pe5 Sjeremetievo nu ne4r jag e5kte de4rifre5n ff6r en vecka sedan. Jag minns inte vad det stod pe5 hans namnskylt, men jag tyckte att namnet se5g ossetiskt ut. Undrar om man hade anste4llt en tjetjen pe5 motsvarande befattning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *