Har jobbat sjukt mycket sista tiden. Därav min inaktivitet här den senaste veckan. Det har varit föreställningar på Vadstena nya teater, massa annat och så höjdpunkten, min egen stand up föreläsning ”Om konsten att leva utan bil” på Cykelfrämjandets årskongress i helgen.
Älskar att få vittna om min egen resa, från helgjuten motorist, men som steg för steg, av förklarliga skäl, lett till en helt annan livsstil som biten funktionscyklist.
Och det är häftigt att cykelintresset fortfarande brinner.
Jag har varit en sån där som petar i allt, är superengagerad en kort men intensiv period, för att sen tröttna, byta spår och börja med nåt annat.
När jag startade den här bloggen för fem årsen, för att dela med mig av hur man till hjälp av den ypperliga kombinationen vik plus lådcykel kan reducera bilbehovet till oanat låga nivåer, tänkte jag ”det här gör jag i ett par år högst”.
Men ämnet äro outtömligt. Det är så fett att va cykelbloggare, för cykling handlar om det som är viktigt på riktigt.
Att cykla är inte bara ett sätt att ta sig fram, mer än så, en filosofi, en livsstil.
Den energi cykling kräver är som välgörande medicin för oss överdästa och välfärdsslummrande svenskar, så att vi kan ta upp kampen med vuxenhetens skoningslösa avtrubbningsprocess. En nödvändig kur för att man ska vakna upp från sin djupa ta-allt-för-givet koma. Och om att mindre smakar så mycket mer om det föregås av en fysisk insats.
Nu ska jag ta en galet stor omväg till jobbet.
/DS
Det du skriver i denna blogg är förmodligen identiskt med många människors tankegång, inklusive min egen. Jag brukar, liksom du, snöa in mig i saker en kortare period för att senare byta till nästa grej, och har därför undrat hur cykling har kunnat hålla fast i mig så lång tid. Svaret jag kommit fram till är detsamma som ditt: Cykling är inte bara kul, utan också viktigt och nödvändigt, inte bara för mig, utan för hela samhället.
Jag har kommit till samma slutsats. Fortsätt gärna blogga fem år till. För mig är detta en av de bloggar, om inte bloggen, som påverkat mitt liv mest.
Jag upptäckte minimalism på alvar när du var inne lite på det och jag liksom ”vågade” fullfölja tanken att släppa bilen helt för att leva med fyra barn och sambo som billös. Ett år snart har vi hållit på utan bil.
http://onkeltomsstuga.blogspot.se/
Tack snälla för upplyftande kommentarer! Ger energi att fortsätta minst 5 år till:)
Kul att du publicerar igen. Cykelbloggar om carbonhjul och rakade ben finns det tillräckligt av men du har en annorlunda vinkel. Fortsätt gärna så några år till.
Tack bullit! Carbonhjul och rakade ben lämnar jag därhän även i fortsättningen:)