Sålde min dotters sparkcykel igår på Blocket. Köparen frågade om jag möjligen var den David Sennerstrand som driver bloggen Liv utan bil. Och det är jag ju. Eller driver förresten, har inte skrivit sen mitten av januari så det är ju öppet för tolkning – vad det nu innebär att driva eller inte.
Hur som helst så fick jag inspiration att skriva av sparkcykelköparen. Det finns ju folk som faktiskt läser bloggen och tycker den inspirerar till ett bilfritt liv, blev jag påmind om. Så jag ska försöka skärpa mig och börja producera inlägg igen.
Vintern, har jag märkt, lägger för min egen del en liten sordin på cykelintresset. Såklart cyklar jag varje dag, och ingen snö eller kyla kan få mig att sluta, men det ska erkännas att lusten är större på sommarhalvåret än på vinterhalvåret.
En sak jag använder på vintern, mindre på sommaren hittills, är hjälm. Har motiverat det med ett lynnigare underlag under de här månaderna.
Av 100 fall från cykel så slår huvudet i ca 10 gånger. Hjälmen har en positiv effekt i hälften av de fallen som huvudet är inblandat. Jag är inte hjälm-motståndare men anser att man måste ha en realistisk uppfattning om hur skyddad, eller rättare sagt INTE skyddad, man är – för att cykla säkert.
I Stockholm har det blivit lite snett med detta, bland annat för att man fokuserat (NTF, Trafikverket…) mer på betydelsen av medborgarens hjälm-användande, som det viktigaste skyddet, än utformandet av en fungerande och sammanhängande cykelinfrastruktur.
Läs min artikel, för utförligare resonemang, riktad till NTF angående hjälmlag: ”Att cykla är idag är nästan det farligaste man kan göra i trafiken” – Gasen i botten mot en stillasittande nation.
Men rubriken till detta inlägg lyder ju: ”Jag ska börja med hjälm.” Och då menar jag året om.
Varför detta?
För nån vecka sen glömde jag min hjälm på en restaurang. Jag har frågat efter den men den verkar vara borta. Så jag har cyklat utan de senaste dagarna. Det känns inte bra längre. Jag känner mig skör och oskyddad. Kanske är det mina 40 fyllda som tar ut sin rätt, eller så har jag väl bara blivit van – vintern har ju varit sällsynt lång. Men faktum är att jag vill ha hjälm för jämnan nu. Det ”KÄNNS” bäst.
En cykel-vän har berättat att han har hjälm enbart för att lugna de nära och kära som blivit nervösa när han inte haft hjälm. Inte för att han själv anser att det har någon större effekt.
Känner igen det där med oron från andra…kanske ett giltigt skäl?
Inser fortfarande att hjälmen är ett relativt litet skydd och vill man skydda sig på riktigt ska man nog satsa på krockkudde-konceptet Hövding istället, som i tester visat sig överlägsen hjälmen. Men jag är inte där. Än.
Jag är förtjust i saker som man reducera storleken på. Allt ifrån det klaffbord i köket som jag sitter vid i skrivande stund, till min uppblåsbara SUP – och vidare till mina älskade vikcyklar förstås.
Och det finns en hjälm med liknande egenskaper som jag sneglar på. En aning hopfällbar är den, ca 30% av dess storlek försvinner. Kanske tillräckligt för att den ska passa i väskan. Ska prova den vid tillfälle. Tycker den ser rätt bra ut och den lär vara flexibel och anpassa sig efter huvudformen.
Carrera foldable helmet
Ska åka och prova i dagarna. Sen får vi se, när våren nu är på väg, om jag fortfarande står fast vid min omvändning angående hjälmanvändande eller inte om ett par månader.
Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet. TACK!
DS