Mitt instrument är i huvudsak sång. Man har det ju med sig hela tiden utan att tänka på det ,och instrumentet kräver såklart ingen särskild special-cykel (lite tråkigt).
Värre är om man spelar något annat instrument som till exempel trummor, orgel eller kontrabas, men ändå vill trampa sig fram till speluppdragen.
Min tjej jobbar som cellist och hennes instrument är kanske inte det mest skrymmande i kategorin men ändå en rejäl utmaning om man vill ta med det på cykeln.
Jag har försökt övertyga henne ett tag om att lådcykeln är det rätta verktyget för ändamålet och att hon gärna får låna den närhelst hon vill.
De flesta giggen är i närheten av där vi bor och det var bara en tidsfråga innan hon skulle nappa och ge cykla-med-cello-idén en chans.
Häromdagen hände det (äntligen).
Tiden för att öppna upp spektrat som dittills begränsats till bil, kollektivtrafik och promenad var inne.
Lådan räcker väl till för att på ett tillfredställande sätt cykla sig fram med ett stort instrument som till exempel en cello.
Fick rapporter om att det kändes kanske lite obekvämt och ovant i ungefär 5 min – men nu finns längre inga hinder för att låta bli att berika Stockholms cykelkultur (i dubbel bemärkelse) ett snäpp till, för min käresta.
Det gick ju bara så himla bra.
Vill du visa ditt stöd för denna blogg? Gilla gärna bloggens nya FB-sida uppe i högra hörnet, eller här under om du läser på platta. TACK!
/DS