Därför får bilkörning mig att prutta

Har haft en riktig bilhelg.

Och måste bekänna att biltillgång förenklar min jobbsituation ibland.

Som när jag ska till Vadstena och agera på teatern, men behöver barnvakt, och tar tåget till Nässjö istället för Mjölby. Mor och far bor nämligen i närheten (3 mil) och kommer och hämtar oss (med bil), sen tar jag bara pappas Honda till Vadstena (14 mil) och spelar mina föreställningar under fredan och lördag. På söndag morgon kör jag tillbaks till Småland, hämtar dottern och sen blir vi till sist skjutsade till tåget i Nässjö för att ta oss tillbaka till Stockholm igen.

Ja, det är praktiskt med bil ibland, det råder det ingen tvekan om (sa jag det?) – men jag tänkte främst, i detta inlägg, dela med mig om vad jag tycker om själva bilkörandet i sig.

Mina problem kretsar främst kring två saker:

1 Jag tycker det är väldigt tråkigt att köra bil och därför blir jag lätt sömnig.

2 Jag är sockermissbrukare, det vill säga att jag kan inte hantera snask eller egentligen inget som innehåller en större mängd socker. Jag går helt enkelt lös fullständigt och äter orimliga mängder utan att ha omdöme eller lust att sluta.

En enkel taktik för att hålla sig vaken är ju annars att sitta och bokstavligt lasta in Tutti Frutti, eller vad det nu är man föredrar. Men har man ett missbruk bör man hålla sig borta från det som frestar och total avhållsamhet har jag lärt mig är den mest effektiva taktiken för att råda bot på sockermissbruket. Inte ta en endaste liten ens. Då funkar det. Allt eller inget.

Men vad gör jag då för att uthärda ledan att köra och hålla mig pigg?

Halstabletter, med sötningsmedel istället för socker, funkar lika bra som godis för att hålla sig alert men med den avgörande skillnaden att jag inte går igång på såna, så som jag gör på riktigt godis, och kan således hålla intaget på en hög men rimlig nivå.

Men allt har en baksida och det gäller även aspartamiserade tabletter – de har nämligen en laxerande effekt.

Därför får jag springa på toaletten i vart och vartannat klädbyte under föreställningen senare på kvällen.

Och det får man säga är ett rimligt straff att ta med tanke på att jag med jämna mellanrum är otrogen på detta vulgära sätt mot min hopfällbara cykel.

Att jag får prutt-mage som konsekvens av bilkörandet är med andra ord rätt åt mig.

DS

2 svar på ”Därför får bilkörning mig att prutta”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *